appelpaj

om pärlplattor och jeansjackor.

Month: augusti, 2013

bara så länge det finns stjärnor över oss.

Hjärtatsson har feber och det är så ledsamt att ha en ynklig liten kille. Vill ta bort allt ont. Han luktar lika gott men febergnyr i sömnen. Vi bär och han somnar. Vill ligga nära nära.

Igår var vi på bvc och han hade inte riktigt växt lika mycket som han borde. Hoppas på tillfällig nergång. Vill ju amma och inte greja med ersättning. Fast det är klart, blir det bättre så gör vi ju så såklart. Lillen.

Älskar dig. Dina små fingrar. Dina suckar och hur du skrattar när du ser dig själv i spegeln.

Boktipset!

Läser denna bok. Bra bok. Mysig och enkel. Skönt med enkla böcker när jag inte hinner läsa så långa perioder.

Nu känns det så fint! Har mer ork än på länge. Har till och med vart på jobbet och visat upp vårt mästerverk. Babysimmat och promenerat. Vi fixar detta!

20130814-144608.jpg

Kerstin är hemma & kuratorsjobb i sikte.

Precis ett dygn efter att Kerstin gick ut och inte kom hem var hon plötsligt där. Som om inget hänt. Jag var och handlade och han mitt hjärta skulle precis skicka en bild på Kerstin. Men han hann inte. Kände på mig (eller ville känna på mig) att hon var hemma. Rusade in och såg henne vid sin matskål. Så jag grät, av glädje. Denna Kerstin hon gör mig så glad. Älskade katt!

Har även hunnit med en jobbintervju. Som skolkurator. Hjälp. Vågar man sånt? Orkar jag jobba med det och ha lilla S? Vet ingenting. Flextid var det, plus att jag säkert kan jobba hemma om det skulle krisa. Känns som bra förutsättningar. Jobbigt att behöva vara på plats 7:30 varje dag.

Kerstin, kom hem!

Min älskade katt är borta. Har så ont i magen. Hon som är den bästa. Mjukaste. Galnaste på natten. Hur står jag ut. Bara gråter. När jag var sjukskriven var hon liten kattunge som skuttade och fick upp mig på morgonen. Hon blev glädjen i det jobbiga. Snälla kom tillbaka Kerstin!

att bli förälder, oj oj.

Lite tomt här. Vill nog ändå mest skriva här. Velig jag är.

Det har varit ganska jobbiga dagar. Sjukdom och halsont, feber och snuva. Hos alla men mest mig. Vissa dagar har han varit så tät i näsan och på natten är det jobbigt. Inser att vi har små beskyller men har liksom fått ont i hela hjärtat när vi gett näsdroppar och han blivit ledsen.

Nu är det snart höst. Det känns bra. Dessa månader har varit jobbiga. Jag är lycklig. Men så orolig för det mesta. Nu känner jag mer njut och glädje. Men tufft att bli förälder.

Ändå, vilken chans! Så glad att det gick. Allt man gick igenom. Han bara blev till och så var graviditeten så normal. Trots min sjukdom (typ 1 diabetes). Inte för stor alla som är vanligt.

Han är världens piggaste lilla ärta. Vad jag älskar honom!