oj, man ska visst få ut detta barnet också?!

av appelpaj

Nu mår jag bra. Går långsamt så att inte kroppen ska göra ont. Hinner inte med mycket. Men så får det vara. Jag får göra saker sen. Om det är så viktigt. Vaknar varje natt av knuffar i magen. Både fantastiskt och obehagligt. Är
Mest lycklig. Ibland rädd. Hoppas det är okej. Det är ju ändå ett nytt liv som skapas inuti min kropp. Väldigt lustigt och samtidigt så rätt så enkelt. Börjar ändå lite smått oroa mig inför förlossningen. Fattar inte hur det ska gå till? Hur man klarar det? Tips? Böcker? Tankar?

Annonser