appelpaj

om pärlplattor och jeansjackor.

Month: augusti, 2012

när jobbet vrider ur all lycka och jag blir kvar utan ork att ta mig ut härifrån.

Hur gör man med livet. När jobbet känns som jag kände i sjunde klass. Som jag döljer något stort för jag vågar inte vara mig själv. Vill inte bidra till den stress till föräldrar och barn som finns. När jag jobbar så mycket men det är aldrig tillräckligt eller någon som blir nöjd. När jag bara vill bort bort. Men vet inte vart? Inte alls. Vet inte ens om jag vill jobba som socionom längre. Snälla, har ni tips? Dela med er. Jag måste här i från. Vägrar vara kvar med jobb i ångest varje dag. Inte värt någonstans. Så nu behöver jag en plan.

Annonser

tomheten och tystnaden.

Jobbar nu. Känns sådär faktiskt. Men hade så kul igår. Jag cyklade mountainbike igår. I skog bland stenar och stubbar. Kul och jobbigt. Ska ta en funderare och kanske inhandla en. Annars har jag hängt på way out west. Druckit öl. Drömmer om framtiden och livet. Tänker och hoppas på att må bra. Sova mycket. Läsa böcker och vara med fina människor. Är mest tom men lite lite glad.

om en kommande semestervecka.

Nu är jag ledig i en vecka. Vill leva. Ska skriva. Sy. Ska eventuellt starta upp ett stort sy projekt med en vän. Har hittat fina tyger. Ska vara ute mycket. Vara med finaste katten. Läsa i förhoppningsvis sol i gräset. Söka jobb i på fina platser där man kan andas. Där man kan vara både svag och stark. Där det är möjligt. Fira två år med min kärlek. Tänka på allt som är fint. Kärlek. Att jag har honom. Att han är bäst och får mig så lycklig. Att han vill leva med mig och vill ha familj ihop. Att han viskar ord i örat varje morgon. Att han är bäst och han är min. Sova eftermiddag. Kanske läsa murakamis 1Q84, som jag vid de första 50 sidorna inte fastnade för. Men jag älskade ändå alla hans andra böcker (kanske inte ‘vad jag pratar om när jag pratar om löpning). Helt enkelt leva och hinna med livet och min sjukdom i en vecka. Behövligt.

hur ska hösten fungera för nu har jag bestämt mig.

Får inget gjort. Är själv på jobbet. Ont i huvudet. Tänker sjukt mycket. På min sjukdom och hur jag ska lyckas få terminen att fungera. Har bestämt mig. Jobbet SKA inte påverka mig så mycket som förra hösten och våren gjort. Jag har diabetes typ 1 och det är sjukt svårt varje dag, varje timme. Jag är inte värd att inte klara av min kropp för jobbet kräver mer. Jag får helt enkelt säga stopp. Ingen gör det åt mig. Det kändes som en stort misslyckande att vara sjuk på grund av mina höga värden jag helt struntat i då stressen vart för hög. Så ska det inte bli nu, men det känns så svårt med den balansen. Vill bort. Kanske jobba i bokaffär, bibliotek, något ställe där inga våldsamma utbrott och höga skrik och inga raster inte tar plats.

Trött. Ledsen.