att känna känna känna. jag är bra som jag är.

av appelpaj

Jag vill våga. Ha rak rygg. Våga gråta och våga skratta sådär lite för högt. Modig ska vara mitt namn. Och det är så svårt. Kan inte helt tro på mig längre. Att jag är tillräckligt bra. Men idag sa min chef att jag måste se alla delar jag gör. Även om det inte är de delarna jag planerat att göra som inte blir av. Alltså stress gör mig lam. Trött. Ledsen. Inte alls hysterisk. Bara trött. Grå. Jag vill ta tag i varje modigt tillfälle. Andas i magen. Förstå. Jag är bra. Precis som den jag är. Jag är bäst på att vara jag. Hur tar jag mig till det?

Annonser