om att man inte behöver göra exakt exakt lika mycket i sitt hem.

av appelpaj

som jag och min förra pojkvän har diskuterat detta. vem som skulle diska, laga mat, tapetsera och allt allt annat. vi kom på scheman hur vi skule göra det så jämt som möjligt. ganska trist tyckte vi båda. men det var den lösningen som ändå funkade. och jag tror detta sitter kvar i mig. trots att den relationen inte finns mer. jag och axel (pojkännen nu) har inga scheman eller annat som gör arbetet hemma lika. det funkar ändå. ibland om axel både gjort mat, handlat och målat vägg får jag dålig samvete för att jag ligger i soffan. förstår inte helt varför för nästa dag är det tvärtom. här hos oss finns ingen ”arbetsledare” något som jag troligen tidigare var. även om jag har svårt att erkänna det. det är bara så skönt att förstå. att vi gör typ lika mycket utan några scheman.

Annonser