det känns som om jag väntar på våren & mitt möte med någon som fick mig att förstå min lilla roll.

av appelpaj

20111025-170715.jpg

Jag har en hemsk huvudvärk. Men jag vet att jag får sova mot hans axel inatt. Det ligger kläder på alla golv men jag lever ändå mer än på länge. Jag hade ett så vackert samtal med sjuksköterskan på skolan. Vi kom fram till (eller jag kom fram till) att tänka på sig själv som en ganska så liten roll i alla människors liv jag möter som kurator. Alltså att inte tänka att det jag gör är avgörande för deras liv. Och om jag gör fel, kunna säga förlåt. Att vara svag och våga det. Att vara stark och inse att vi alla vill barnens bästa. Det var så klockrent för mig. Jag har en viktig roll, men inte helt avgörande. För den funktionen har familjerna inte jag. Att se mig så. Tack tack!

Annonser