flyttångesttankar.

av appelpaj

nu ska ju jag flytta om tre veckor. men varför är det så jobbigt. alltså inte fysiskt. varför är jag så rädd för ångest. för att lägenheten ska kännas ensam. liksom eka. och kanske för att min nuvarande lägenhet är min allra först egna. i den finns all trygghet. det är så sorgligt att flytta. att lämna. men jag vet ju att när alla sakerna jag älskar står på ett nytt ställe känns det bra. men jag minns då för snart kanske två år sedan hur jag flyttade ifrån min lägenhet. min och min dåvarande pojkväns hem sedan många år. det skrek i min kropp. det gjorde vanssinigt ont. men inte en tår kom. jag som alltid kunat gråta kunde det inte längre. det var som om min kropp valde mellan att gråta eller överleva. för så kändes det. flytt blir numera så synonymt med sorg. 

men så dumt. för nu har jag en pojkvän jag älskar. faktiskt världens bästa. jag ska vakna ihop med honom nästan vareviga dag. tänkt nu på det. tänk tänk.

Annonser