appelpaj

om pärlplattor och jeansjackor.

Month: augusti, 2011

att flytta.

Idag går mitt flyttlass. Äntligen! Återkommer i veckan.

det gör ont att veta, men lika ont att undra.

varför gör vissa minnen så ont. som när min farmor låg där påväg mot döden och sa allt det sista hon orkade prata till mig.

att veta att ett barn på skolan kommer hem. och är ensam hela helgen. ingen förälder med trygga regler och varm mat.

att minnas om ett liv då för längesen jag inte vill ha. men som ännu påverkar mig. låtar som jag hör på radio. platser då du gjorde mig så fruktansvärt arg. besviken. alla tårar som alltid fanns bakom mina ögon.

om längtan till lördag, söndag, måndag. fast att allt är bra och magen ler.

20110819-200046.jpg

fina ben. trött efter två dagars utbildning. glad. det är fredag. längtar efter pojkvännen ( numera inte längre pojkvän, utan axel). han är i annat land, jobbar. och på måndag får vi vårt hus. vårt hem. han blir mer min än han redan är. vackert och nervöst. måndag kom nu.

träning och ångest. hjälpte mig.

Kan berätta att min träning med mitt lag räddade mig från mycket. Då för två år sedan när jag och min dåvarande pojkvän gjort slut hade jag konstant ångest. Ibland panik, men en smärta jag aldrig känt tidigare. Varje andetag i två månader var som knivar i magen, och mina luftrör kändes så små och trånga. Jag grät varje timme, fick träna på att andas varje dag. En fruktansvärd tid, men jag lärde mig så mycket. Att jag måste öva på att vara ensam, för jag vill inte ha ångest när jag är själv. Vill kunna vara ensam och samtidigt må bra. Med min förra pojkvän tränade jag långsamt bort min styrka. Han är fin, men det var inte vi. Inte sista månaderna i alla fall. Då tvingade han mig till träningen, körde mig dit för han visste att trots att det var hemskt svårt skulle jag få några minuters endorfiner i kroppen. Jag var alltid lugn en stund efter och jag levde för de stunderna. Lärde mig sakta att använda denna andningen i andra stunder. Och mina vänner kramade mig och jag lärde mig att överleva. Varje dag var hemsk. Men jag trodde på mic. Jag visste att jag måste få vara hemskt ledsen, arg, allt. Sedan ville jag lämna ångesten och vår relation bakom mig. Och jag klarade och känner mig så glad. Jag kan!

min träning.

Påväg mot träning med mitt lag. Härliga människor och en innebandyklubba. Inte tänka, bara spela och tänka på en boll. Konstigt att det kan vara så kul. För jag behöver något som gör mig väldigt fokuserad på mig och nuet.

många tankar om tid.

Min enda fundering denna vecka är hur människor orkar göra allt de gör. Alltså jag tänker på mina träningskompisar i laget, som tränar minst två gånger i vecka, har partner och barn. Och heltidsjobb. Jag fattar inget alls. Hur går detta ihop? Jag hinner inte ens laga mat, ha barn eller använda tandtråd. Inte heller enbart sitta och se ut ur fönstren och tänka längre.

om att nu snart börjar vårt liv ihop. med söndagsregn och gemensam tvättkorg.

Här ska jag snart bo. Med min kärlek. Tjugo minuter från stan, med träd och skog bredvid husen och bussplats alldeles nära. Med trägolv, många fönster och gammal köksinredning. Med en övervåning och utsikt över träden. Med väldigt mycket plats, ett helt rum för våra saker.

Jag tänker mig där sittandes under trädet i höst. Med kaffe och filt. Och honom alltid nära. Hans kyssar. Middagar. Bubbel och badkarsromantik. Långsamma regniga söndag. Promenader, stora tröjor, kompisar som kommer hit och stickar halsdukar och tid för oss och vårt kommande liv. Drömmandes om en lurvig katt. Kärlek och tårar. Men livet nu med honom börjar och det känns så helrätt. Nu är det faktiskt min tur att älska vansinnigt mycket!

20110814-231111.jpg

varma nätter och en kille långt borta.

Träffade en vän. Drack vin och drink och god mat. Stan var varm och jag promenerade hem. I morgon åker pojkvännen bort en vecka på jobb. Känner- vill inte att du åker- vill ha dig här prata om flytt. Allt. Har blivit rädd. Träffade hans förra tjej och tänker att de kysser varandra just nu. Så som hon såg på min kille. Blä för denna helgens kassa tankar.

alltså, såhär såg det ut går när ångesten lagt sig.

20110813-121452.jpg

om att lediga dagar inte alltid är fulla av grillfester, vin och vänner.

Somnade framför en film i sängen. Vaknade av världens bästa man. Och jag har det verkligen inte svårt. Men ändå sitter känslan lite kvar idag. Tomheten. Min kille sa att precis just såhär är livet. Man kan inte styra allt. Och när det går fel då får det göra det. Och ofta är det rätt skönt att leka själv ändå. Ska tänka lite så idag. Nu ska jag ut, göra skojiga saker, och vara ledig!

Ta hand om er!