jag vill ta dig hit. överlåta min lägenhet. baka bröd och åka bort bort.

av appelpaj

jag vill säga detta till dig. men som du kanske förstår är det väldigt svårt med ord på det sättet. du läser ju inte här. och jag har inte alls rätt att säga detta. men jag märker att du själv börjar ta större steg åt dit du vill. och jag stöttar dig.

alltså först tänker jag att du är världens finaste. rolig. du kramar alltid dina vänner. ser dem och du lyssnar. och du vågar ändå ta plats. liten som du är. och människor tystnar när du pratar. för det du säger är viktigt. och ärligt. ingen har pratat så som du till mig. du kan ge sådär helt perfekta ord till mig i helt rätt läge. som ingen annan gör.

men du ska inte ha en kille som han. inte alls. du vet nog själv. men kärlek är svårt. att älska någon är fint. men det kan faktiskt vara så att den man ger all sin kärlek till är inte lika snäll tillbaka. ingen ska behöva laga mat åt en pojkvän varje dag i månaden utom en. och då är det såklart lördag. ingen ska då heller behöva stryka, tvätta och byta lampor. betala räkningar och köpa tvättmedel. ibland kan livet göra att någon i ett förhållande ställer upp mer med både energi och pengar. men det kan inte alltid vara så. och framförallt inte på grund av anledningar som att det är trist att städa och det blir bättre när du stryker mina skjortor.

vännen min. du är värd den uppskattning du längtar efter. det som du ofta pratar om som borde förekomma i ett förhållande. det finns. och du kommer växa när du inte längre hör de ord som blir kastade till dig. du är modig. våglig. du är inte alls så tråkig och oberäknelig som du hör. för det är faktiskt inte roligt alls med pojkvänner som är 30 och som lever som en 19 åring hos sin mamma. som inte vet något om morgondagen. och långa samtal och utflykter är inte onormala saker som kan ske på lediga dagar. en kväll med mat på stan eller picknick och allt annat du önskar. det finns.

min vän.

Annonser