appelpaj

om pärlplattor och jeansjackor.

Month: juni, 2011

när jag vill sova i din blommiga sommarstuga.

idag är molnen tunna och jag känner mig likadan. genomskinnlig och tunn. på detdär vackra sättet. lyssnar på jens lekman och allt kommer över mig. hur livet helt plöstsligt kom tillbaka med mer känslor än någonsin. men ändå det jag saknar. någons bror. någons mormor och en underbar kusin. när jag sa att jag inte ville dela mer dagar med dig menade jag faktiskt inte att allt det andra också skulle ta slut. jag ville faktiskt ha kvar mina saker i din sommarstuga. besöka dig och våra vänner där. bada om nätterna och träffas utan att andra ska bry sig. du var den mest självklara och ibland känns det som att du är min hemlighet. för mina vänner frågar försiktigt om dig och dina vänner frågar tyst om hur jag har det. helst av allt vill jag visa dig allt jag har. vilken fantastiskt fin pojkvän jag har nu. vart jag ska flytta och mina underbara vän som du aldrig hann träffa. henne hade du gillat. inte alls för att skryta utan för att jag vill att du vet. du som är så stor del av mig. men du försvinner mer och mer. kanske är det så det ska vara. att en gammal pojkvän inte får ta plats mer. även om man faktiskt vill. även om han är värd all vänskap jag någonsin haft.

 

Annonser

ett liv i en mage.

Mycket är så bra just nu. Som att träffa världens bästa vän. Som alltid är nära när allt jobbigt och underbart händer. Som låter ett rum vara mitt på besök på landet och som har då lätt att göra drömmar verkliga. Idag åt vi lunch under parasoll och såg hennes runda mage under klänningen. Se henne och drömma om hösten. Vackra liv i magen. Var nu kvar där och väx dig stark och mjuk. Lilla livet.

Natten och allt som kommer över mig.

Försöker sova i en varm säng på jobbet. Trött men ändå inte avslappnad. Då blir varje liten sak en stor grej. Många tankar. Och jag känner nu att jag borde bli bättre på regelbundna sovtider. Man är ju inte ens trött på kvällen om jag sover till halv nio. Trist detta. Ska blinda nu och drömma om morgondagens vackra händelser.

Måndagstrött.

På väg till jobbet med bussen går första bussen sönder. Sedan börjar nästa buss att läcka bensin. Och jag är så innerligt trött på att inte få tillgång till mina rättigheter som tjänstledigt när man provar en ny tjänst inom kommunen. Men mest av allt vill jag strunta i allt. Fly från mitt jobb. Inget funkar. Alla är stressade och trötta. Tänker på semester och försöker stå ut.

Midsommardagar.

Är idag trött. Har haft fina dagar. Som semester. Promenad på ö i skärgården. Tid med min pojkvän. Sen midsommarnatt med dans och bubbel. Och sex ute i natten. Med han underbara jag träffade exakt ett år sedan på midsommaraftonens kväll. I morgon ska jag säga upp mig på jobbet! Härligt och nervöst på samma gång.

Ett nytt jobb till mig!

Jag fick jobbet. Jag fick jobbet! De tyckte visserligen att jag var något oerfaren, men de tyckte att jag hade ett bra förhållningssätt och kloka värderingar som vägde upp. Är inte detta väldigt bra?! Att arbeta i skolan som socionom med barn med neurodiagnoser har vart ett mål men något jag trott jag skulle göra mycket senare i livet. Känns omvälvande, spännande och nervöst detta. Äntligen! Och en ledig helg på detta!

om att vara fem år och inte leva längre.

Idag begravs en tjej. Hon är 5 år. Eller var 5 år. Hon hade haft cancer i mer än halva sitt liv. Det fanns inga fler mediciner. Inget hopp efter tre behandlingar. Och det är för svårt att ta in. Att 5 åriga tjejer kan dö. Att hon får ligga och vänta ut döden när hon borde göra helt andra saker. Upptäcka fina fjärilar, få skrapsår på knäna, lära sig cykla och äta bullar i gräset. Och så fruktansvärt att storasyskon förlorar sin lillasyster. på sommarlovets första dagar. Och att föräldrar ska behöva gå igenom en begravning. Sitt barns begravning.

Jag kan inte göra något åt det. Livet är såhär hemskt ibland. Och i all min egna gnäll får jag nu ta in detta. Perspektiv på hur jag ska njuta av allt vackert jag ännu har. Och tänka på att en liten tjej inte längre har ont.

Ta hand om varandra!

jobb och gnäll.

På mitt jobb är vi nu så trötta. Det är gnäll och sjukdomar och ingen chef tillgänglig. Jobbar som socionom på ett behandlingshem. Jobbar dygn med sovande jour. Det lilla problemet är bara att det förekommer ingen sovande jour, utan vi är vakna och jobbar. I 24 timmar. Jag är så trött på detta. Hoppas jag får jobbet jag var på intervju på eller nåt annat. Har bestämt för min egen hälsas skull att till höst/ vinter behöver jag ett nytt jobb. Dagtidsjobb vore en dröm.

Och jag längtar efter P. På torsdag är han hemma igen.

det jag aldrig visste, var något mer, större.

trött och glad. har varit tyst nästan hela dagen. tills en promenad och en vän dök upp. och så hans ögon på dataskärmen. på torsdag kommer han hem. min kropp nästan värker efter att få känna hud mot hud. han och mig. det är en underlig känsla. hur man så snabbt vänjer sig vid någon annans kropp. att det känns som om jag verkligen måste ha han här. för jag älskar honom så innerligt. och jag minns när jag och min förra pojkvän gjorde slut. hur jag så gärna önskade ha kvar närheten men inget annat. förstod ju att det inte var så smart. för det kändes så ovant.

och jag sover som vanligt inte. önskar någon sa till mig. lägg dig!

om att verkligen behöva en gul bumlig lampa.

alltså jag behöver denna. så mycket. det lyser ju kärlek om den. så. vart hittar jag dig?